Jag hatar nästan allt och alla just nu, är så jvla förbannad! Vänner som sviker, dom "ärliga" vännerna jag trode att jag hade har nu gått sin väg, folk som ger dåligt intryck, Ååh. så himla sur! Varför ska livet vara så förbannat svårt?! Hade en vän som jag trode var äkta, men nej nej, hade vänner som jag värkligen litade på, men nej nej. Problemet med mig är att jag är alldeles för öppen, jag berättar saker om mig själv till andra, men det som är bra med mig är att jag aldrig berättar topphemliga hemligheter. Men tillbaka till det som jag är arg på, jag menar, jag hade ju då en vän, hade berättat saker och ting för den, den blev sur på mig av någon anledning, och sedan stod jag kvar där ensam, nu vet jag inte vem jag kan lita på och vem jag inte kan lita på. Det gör mig irreterad. När jag först började i min nya skola så var jag hatad utav vissa, folk var avensjuka på mig, folk ville vara med mig & jag var omtyckt utav några, folk snackade skit om mig, folk snackade bra om mig, jag skaffade vänner som jag värkligen litade på, och dom litar jag värkligen fortfarande på idag, dom är äkta vänner & kommer förbli det. Allt var iallafall mycket lättare för åtminstånde en eller två veckor sedan, men jag hoppas att allt detta löser sig och blir bra igen. Men ändå, jag säger bara en sak, "Jag längtar till mina vänner i gröndal"
Vissa kanske avskyr denna text? Men vet ni vad, det skiter jag fullständigt i!
Peace and love