Du bettyde så jävla mycket för mig, det gör du fortfarande. Men du förstår ju ingenting. När jag sa att jag älskade dig, vad sa du då ? Jo du sa "Okej", du skulle bara veta hur himla ledsen jag blev. Jag har haft känslor för dig, lite i alla fall, och du har haft känslor för mig, men det var länge sen så du behöver inte tänka på det hela tiden, du säger hela tiden - bara kompisar. Jag förstår det, men du värkar inte fatta. Det var otroligt länge sen vi träffades, och jag saknar dig. Saknar vårt smsande på kvällarna, och när du alltid ringde mig och vi pratade. Det var helt sjukt hur vi lärde känna varandra igentligen, men jag är glad över det, att jag fick lära känna dig alltså. Nu har både du & jag gått egna vägar, det är nästan så att vi inte känner varandra längre, men du ska veta att du betyder för mig ändå. Jag är ingenting för dig längre, ingenting. Jag hatar att jag älskar dig. Du är dum i huvudet ibland, men skit samma. Vi har inte alls många minnen, men dom få vi har är väl rätt så speciella, tycker jag i alla fall, eller du har ju glömt allt men inte jag, jag kommer ihåg när du och jag gick upp högst upp och vi satt brevid varandra, vi kände inte varandra, inte alls. Sedan fick vi varandras nummer, höll kontakten skit bra, men sedan sket allt sig, eller det var ganska nydligen. Du har förendrats så jävla mycket, men jag vill värkligen att du ska veta, att jag älskar dig.